Du som är stumheten
och inte fick mun att tala med
du som är den fullbordade cirkeln
och människan kvar i klippan,
good luck till dig nu när
gruvarbetarna tar av sina hjälmar och lämnar schaktet.

Du som är kolflötsen
som förblev oupptäckt och inte ville bli funnen,
ruvande över detta att ingen ville finna,
du som är berg och förblivande,
good luck till dig nu när kamelklockorna
börjar klinga i gryningen.

Det är kallelse att gå ut i öknen medan ännu
stjärnorna lyser frost och vi har frost
i ögonbryn och burnuser.
Kvar är du vridande dina hopslingrade händer
med fingrarna hårt tvinnade i varandra,
mänska i klippan.

Här lägger gruvarbetarna ner sina hackor och hjälmar
till minne.

Nu när kamelklockorna kallar till uppbrott
bugar vi i öster och därefter i väster
tackande för oss. Good luck från den bortglidande karavanen
som går mot hägringarna med sin last av dyrbara illusioner.

Good luck till dig som är vanmakten
och ett evigt förblivande,
nu tar vandraren farväl med pannan mot berget
hos dina händer av sten.

"Den gyllene åldern"

"Innehåll"

"Alla träd leker mjuka danser"