När dagen stillnat och krupit tillbaka
ner i flaskan som står tillkorkad och stum
när teet är urdrucket
och eldflickorna somnat inne i glöden
är det dags för en saga:

O, du lilla safirblickande träsködla
under mangroverötternas bågar
vet du något om snöstormen som springer i tallarna
och bråkar och rasar?

Vilket regnbågsfärgat kolibrifladder
kring orkidéernas uppåtvända kalebasser!
Men vi är med er tillåtelse
två luffare som rostar kastanjer.

För vem sjunger den lilla tse-tse-flugan
sitt surr-surr-bud om döden?
För den febersjuke hövdingen som länge kämpat med djävlar
men grånar bort från livet i facklornas sken.
Nu vissnar den svarta extasen
och tam-tam mullrar sitt enahanda sorgebud
från trumma till trumma.

Älska varandra
ödlor och fåglar och blanka svarta kroppar
ty störst av allt är kärleken
såväl under Södra Korset som här!

Troligen får vi snö till natten.
Elden har falnat och nu ska vi sova.

Till "Introduktion"

"Innehåll"

Till "Gud bevare"