Tvinga er högre och högre
oförlikneliga jätteträd
fläta samman era grenar
till en korg av styrka.
Roströd flyger sången genom kronorna
och skakar ner de mogna löven.

Ytterst rider skrattande skaror
med rött och guld i manarna
och molnen brister
i ett leende av mod.
Från alla starka grenar singlar tillförsikten
och gör en matta för min fot.

"Mitt spår"

"Innehåll"

"Höst"