Jag är en vaktpost. Allt
hos mig är rädsla. Stenarna jag står bland.
Muren, det lilla stycke jag ser. Det är kallt.
Ett ödsligt, svåröverblickat land.

Skuggorna rider i hopar.
Jag ser inte klart, jag ropar:
Vem där? Ingen. Min egen röst.

Jag är rädd.

I brynja klädd,
den är hård och av kohud och skaver mitt bröst.
Manteln är fuktig. Däven
står lukten i vecken.
Spjutet i näven.
Men skräcken, skräcken ...

Bergen är leoparder. Svarta med snö som ligger kvar.
Jag hör deras tjut.
Står stödd mot mitt spjut
och håller det hårt. Det är vad jag har.

Himlen är ett armborst, solen dess pil. Det är frost.
Vem ställde mig här? På post.

Vet inte varför jag står.
Tror det är för skräckens skull. Den slår.
Det ger mig ett skäl:
Jag håller mig rak. Likväl.

Min vilja är en båge. Mot solen vänd.
En båge med pil, hårt spänd.

"En page som sett en strid"

"Innehåll"

"Skrinet"